Det har hänt mycket sen sist. Den 5 dec gifte sig vår yngste son, Johan med sin Kristin! Det var en hellyckad fest! Väldigt roligt! Visst var det mycket förberedelser men allt gick bra och det tack vare Nina och Kristins föräldrar! jälv kan man nästan säga att jag bara glassade med! Orken är inte precis lysande ännu.
Vi har varit på två konserter i missionskyrkan i Bankeryd. Den första med A Capellagruppen Dynamik fr Stockholm. Samma sättning som Real Group, lika bra som dem och de gjorde en fantastisk konsert.
Den andra konserten var egentligen mer som en musikal. Min gode vän Peter Johansson stod för manus och han hade skramlat ihop ett gäng mycket begåvade musiker och sångare. Också en fanastisk kväll!.
Sen har vi hunnit ha julafton och nu är det redan annandag jul.
Vi sitter just nu och väntar på Martina och hennes familj som är på väg hit. Johan och Kristin kom igår kväll.
Nu ser vi fram emot ett nytt år. Nyårsafton är det tänkt att vi ska träffa vänner i Ardala utanför Skara.
Nu kommer gänget Göteborgare så jag får sluta!
lördag 26 december 2009
onsdag 25 november 2009
En vanlig onsdagkväll
Nu är det minsann mörkt och eländigt ute! Det är tur att man har en del att se fram emot! Som exempelvis Johans och Kristins bröllop!
Den 5 dec. är det dags och vi jobbar som bäst med förberedelserna. Det är mycket att tänka på tillsammans med Kristins föräldrar! En av de saker vi funderar mest på är hur vi ska få plats med allt som ska med till festlokalen. Men vi har garderat oss med släpkärra om det skulle behövas. Och så ska man ju hålla tal också!?
För övrigt var jag på uppföljningsmöte på rehab medicin på Ryhov häromdagen. De var nog gasnska nöjda med min utveckling. Visst finns det mycket kvar att förbättra, framför allt hur jag går. Men de har lovat att jag ska få en treveckors intensivträning i början av nyåret. Det låter bra tycker jag för gåendet känns inte riktigt bra än. Sedan behöver jag jobba upp styrkan i hela vänstra sidan. Går och tränar för det på sjukgymnastik två gånger i veckan.
Annars är det mest tankar på kommande jul och allt det kan innebära. Men, som sagt att ta en dag i taget är egentligen inte så dumt. Nuet är det viktigaste!
Vi hörs
Den 5 dec. är det dags och vi jobbar som bäst med förberedelserna. Det är mycket att tänka på tillsammans med Kristins föräldrar! En av de saker vi funderar mest på är hur vi ska få plats med allt som ska med till festlokalen. Men vi har garderat oss med släpkärra om det skulle behövas. Och så ska man ju hålla tal också!?
För övrigt var jag på uppföljningsmöte på rehab medicin på Ryhov häromdagen. De var nog gasnska nöjda med min utveckling. Visst finns det mycket kvar att förbättra, framför allt hur jag går. Men de har lovat att jag ska få en treveckors intensivträning i början av nyåret. Det låter bra tycker jag för gåendet känns inte riktigt bra än. Sedan behöver jag jobba upp styrkan i hela vänstra sidan. Går och tränar för det på sjukgymnastik två gånger i veckan.
Annars är det mest tankar på kommande jul och allt det kan innebära. Men, som sagt att ta en dag i taget är egentligen inte så dumt. Nuet är det viktigaste!
Vi hörs
torsdag 29 oktober 2009
Ljudligt eller vadå?
Idag var mitt debattinlägg publicerat i tidningen Dagen. Jag har tagit upp problemet med höga ljudnivåer på konserter och andra offentliga evenemang..
Jag tror att vi bara MÅSTE ta tag i detta. Såå många unga som har påtagliga hörselskador. I mitt jobb möter jag många.
Jag efterlyser ett samtal omkring detta. Vad är poängen med en ljudnivå så att man tvingas ha hörselskydd för att klara hörseln? Jag bara undrar!
Problemet är säkert djupare än bara att nivån är hög. Kanske finns det bakomliggande orsaker som påverkar det hela. Det kan ju handla om att vi vill stänga ute verkligheten, att vi vill döva vår oro, eller att vi måste hålla en hög stressnivå av någon outgrundlig anledning!
ja, detta var några reflektioner än sen kväll. Har du synpunkter så hör gärna av dig!
Vi hörs!
Jag tror att vi bara MÅSTE ta tag i detta. Såå många unga som har påtagliga hörselskador. I mitt jobb möter jag många.
Jag efterlyser ett samtal omkring detta. Vad är poängen med en ljudnivå så att man tvingas ha hörselskydd för att klara hörseln? Jag bara undrar!
Problemet är säkert djupare än bara att nivån är hög. Kanske finns det bakomliggande orsaker som påverkar det hela. Det kan ju handla om att vi vill stänga ute verkligheten, att vi vill döva vår oro, eller att vi måste hålla en hög stressnivå av någon outgrundlig anledning!
ja, detta var några reflektioner än sen kväll. Har du synpunkter så hör gärna av dig!
Vi hörs!
fredag 23 oktober 2009
Fredag igen
Ja, då var det fredag igen! Veckorna går fort.
Nu är det bara en vecka drygt kvar till att jag ska börja jobba "på riktigt". Visserligen bara 25%, men ändå. Det känns som ett nra delmål för mig att komma igen!
Om jag också dessutom kan bli av med mina njurstensproblem definitivt också så vore det inte så dumt! Senaste veckorna har det varit ganska plågsamt måste jag säga. Och det beror märkligt nog egentligen inte på själva njurstenarna, som nog verkar utgångna...
Det är istället så att ett rör av plast som är insatt mellan blåsan och njuren för att säkra flödet om en sten skulle fastna i urinledaren, har orsakat kraftiga smärtor.
På tisdag sägs det att detta rör ska plockas bort, tack och lov!!
Sedan är det höstlov på skolan och det ska vi delvis använda för att förbereda vår Johans och hans Kristins bröllop.
Men nu är det alltså fredag en kulen höstkväll i slutet av oktober och jag funderar allvarligt på att stiga ner i vårt bubbelbadkar för att slappna av en rejäl stund. Nina kommer väl snart hem från en shoppingrunda och sedan blir det nog lite kvällsmys med god mat och så.
I morgon kväll kommer två av mina bröder och svägerskor hit. Ska bli trevligt! Det är verkligen inte så ofta vi träffas!
Det var allt för nu!
Vi hörs!
Nu är det bara en vecka drygt kvar till att jag ska börja jobba "på riktigt". Visserligen bara 25%, men ändå. Det känns som ett nra delmål för mig att komma igen!
Om jag också dessutom kan bli av med mina njurstensproblem definitivt också så vore det inte så dumt! Senaste veckorna har det varit ganska plågsamt måste jag säga. Och det beror märkligt nog egentligen inte på själva njurstenarna, som nog verkar utgångna...
Det är istället så att ett rör av plast som är insatt mellan blåsan och njuren för att säkra flödet om en sten skulle fastna i urinledaren, har orsakat kraftiga smärtor.
På tisdag sägs det att detta rör ska plockas bort, tack och lov!!
Sedan är det höstlov på skolan och det ska vi delvis använda för att förbereda vår Johans och hans Kristins bröllop.
Men nu är det alltså fredag en kulen höstkväll i slutet av oktober och jag funderar allvarligt på att stiga ner i vårt bubbelbadkar för att slappna av en rejäl stund. Nina kommer väl snart hem från en shoppingrunda och sedan blir det nog lite kvällsmys med god mat och så.
I morgon kväll kommer två av mina bröder och svägerskor hit. Ska bli trevligt! Det är verkligen inte så ofta vi träffas!
Det var allt för nu!
Vi hörs!
söndag 18 oktober 2009
En vanlig söndagkväll
Denna helgen har varit rätt skön. Vår yngste har varit hemma med sin blivande fru. De ska gifta sig om 48 dagar.
Naturligtvis blev det en massa bröllopsprat. Men också lite hjälp med praktiskt arbete. Vi körde trädgårdsskräp igår och på kvällen var Nina och jag hos brorsan Anders och hans Vivi. Trevligt!
IO eftermiddag kom min gamle kompanjon Tomas förbi och fikade. Kul! Vi pratade lite om att han ska hjälpa till med filmning på bröllopet. Visade honom mitt nya videostativ och kameran.
Tomas håller på med bygget av sitt hus. Han räknar med att flytta in nån gång under november. Tro´t den som vill! Bygget har pågått i snart två år nu.
Och imorgon är det måndag. Jag ska till skolan igen på eftermiddagen. På torsdag ska jag till Ryhov och göra en datortomografi för att se om allt stenelände är borta. Jag har så jobbigt med den sk stenten som nöter och sticker herla tiden. Jag vill bli av med den fortast möjligt!
Från 1 november ska jag börja jobba på riktigt 25%. Det blir något av en milstolpe. På väg tillbaka skulle man kunna säga!
Nästa helg får vi besök av brorsam Magnus och hans Barbro. Det är inte så ofta vi träffas!
Det här var några klipp ur vårt liv!
Sam
Naturligtvis blev det en massa bröllopsprat. Men också lite hjälp med praktiskt arbete. Vi körde trädgårdsskräp igår och på kvällen var Nina och jag hos brorsan Anders och hans Vivi. Trevligt!
IO eftermiddag kom min gamle kompanjon Tomas förbi och fikade. Kul! Vi pratade lite om att han ska hjälpa till med filmning på bröllopet. Visade honom mitt nya videostativ och kameran.
Tomas håller på med bygget av sitt hus. Han räknar med att flytta in nån gång under november. Tro´t den som vill! Bygget har pågått i snart två år nu.
Och imorgon är det måndag. Jag ska till skolan igen på eftermiddagen. På torsdag ska jag till Ryhov och göra en datortomografi för att se om allt stenelände är borta. Jag har så jobbigt med den sk stenten som nöter och sticker herla tiden. Jag vill bli av med den fortast möjligt!
Från 1 november ska jag börja jobba på riktigt 25%. Det blir något av en milstolpe. På väg tillbaka skulle man kunna säga!
Nästa helg får vi besök av brorsam Magnus och hans Barbro. Det är inte så ofta vi träffas!
Det här var några klipp ur vårt liv!
Sam
måndag 12 oktober 2009
Livet ändras ibland
Ja, minsann! Livet ändras! sen senast har det hänt mycket eller lite i mitt tycke ibland. Den 14 november 2008 drabbades jag av ven stroke. Det var en märklig upplevelse! Jag blev förlamad i vänster sida. Allt började en fredagsmorgon då jag lagom inlett min första lektion med ett gäng förstaårselever på gymnasiet.
För jag göra en lång inledning kort, larmades ambulans som kom efter ca en kvart. Efter det var jag fast på "sjukan" i i nästan två månader.
Under den tiden skulle jag börja återvända till ett nytt liv. Ett liv som jag inte hade en aning om hur dert skulle bli.
Men sakta, sakta började jag återfå en del av mina förmågor fysiskt. Idag klarar jag mig själv med det mesta. Jag går själv, klär mig själv, äter själv, mm. Men jag är svag i vänster sida och lever med stor trötthet. Måste vila ofta och mycket!
Jag är på god väg tillbaka till det gamla livet, men om jag når ända fram vet jag inte. Målet är ändå klart för mig. Jag vill återta hela min tjänst som lärare.
Anledningen till att det ändå gått så bra hittills är till stor del min fantastiska familj med min underbara fru i täten. Vad hade jag gjort utan henne, jag bara undrar? Och min barn och barnbarn.Det är otroligt vad de kan betyda i en sån här situation! Men också alla vänner och de som man knappast trodde var ens vänner!
Det finns så mycket man skulle kunna berätta, men jag ska inte bli långrandig här. Jag återkommer med små portioner senare med vad som hänt sedan detta trauma inträffade.
Vi hörs!
För jag göra en lång inledning kort, larmades ambulans som kom efter ca en kvart. Efter det var jag fast på "sjukan" i i nästan två månader.
Under den tiden skulle jag börja återvända till ett nytt liv. Ett liv som jag inte hade en aning om hur dert skulle bli.
Men sakta, sakta började jag återfå en del av mina förmågor fysiskt. Idag klarar jag mig själv med det mesta. Jag går själv, klär mig själv, äter själv, mm. Men jag är svag i vänster sida och lever med stor trötthet. Måste vila ofta och mycket!
Jag är på god väg tillbaka till det gamla livet, men om jag når ända fram vet jag inte. Målet är ändå klart för mig. Jag vill återta hela min tjänst som lärare.
Anledningen till att det ändå gått så bra hittills är till stor del min fantastiska familj med min underbara fru i täten. Vad hade jag gjort utan henne, jag bara undrar? Och min barn och barnbarn.Det är otroligt vad de kan betyda i en sån här situation! Men också alla vänner och de som man knappast trodde var ens vänner!
Det finns så mycket man skulle kunna berätta, men jag ska inte bli långrandig här. Jag återkommer med små portioner senare med vad som hänt sedan detta trauma inträffade.
Vi hörs!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
