Att vänta på monsterorkanen

Ja, rubrikens subjekt är hämtat från mediavärlden. Det är så här som höststormen beskrivs i media. Detta ger mig nu anledning att filosofera lite över medias hantering av svenska språket!

Jag har länge tyckt att media har en tendens att överdriva med sin vokabulär. Att använda förstärkta uttryck för företeelser är ju naturligtvis ett sätt att fånga läsare. Men jag menar att det också är ett sätt att skapa inflation i ord. När du skriver att någon "rasar" över något ser åtminstone jag en människa som vrålar, tuggar fradga, spottar saliv mm i ren ilska. Men så är det ju sällan någon ser ut när man råkar vara upprörd eller arg över något.
Jag tycker nog att media i allmänhet skulle tjäna på att vara lite mer varsam med uttrycken i sina texter.
Nu går vi alla och väntar på "monsterorkanen"! Frågan är hur mycket monster det blir. Visserligen har man utfärdat klass 2-varning och kanske t.o.m. klass 3-varning. Kanske är det en överdrift även denna gången. Det är lätt att skrämma upp allmänheten med sådana här uttryck. Visst minns vi orkanen Rut, men vi hoppas naturligtvis att det inte blir så som då denna gången.

För övrigt är det höstlov från skolan.  Något vi välkomnade med glädje! Och på skolan har vi firat 100 års-jubileum för våra lokaler som alltså invigdes 1913 i oktober. Imponerande får man säga!

Nu ska jag koppla av en stund! Hörs!

Dystra höstens aktiviteter

Jag har sagt det förut, jag gillar inte hösten! Det är en dyster tid! Man borde gömma sig till dess våren kommer!
Men ok, nu är det ju höst och då måste man genomlida den! Det gäller att göra nåt bra av den!
Menn just nu har jag dåligt med idéer hur det skulle gå till.

På jobbet känns det som om jag bytt jobb, faktiskt! På grund av mina hörselproblem har jag nu avsatt minst två timmar varje dag att vara i skolans bibliotek. En uppgift som innebär en del nytt för mig. Det finns en del konstigheter i biblioteksvärlden. bl.a det som kallas hyllsignum. Alltså de där bokstäverna som står på böckernas rygg och som avgör var de ska stå. Känns intye logiskt för mig, men det är tydligen nån slags standard för alla bibliotek. Man lär sig kanske så småningom.
För övrigt tar jag hand om nya böcker, plastar in dem och stämplar dem med skolans stämpel lite här och där i böckerna, samt ger dem dessa märkliga hyllsignum. Placerar sedan ut böckerna där de ska stå tills någon lånar dem.
Faktiskt lite roligt det där!

Så har vi ett projekt jag jobbar med att hjälpa till med nedladdning av läromedel i talad form för elever med läs-och skrivsvårigheter.

En annan grej framöver är att jag ska försöka få tag i fd elever som är yrkesverksamma och som det går bra för och filma dem för små klipp till skolans hemsida, allt i syfte att marknadsföra skolan. Låter väl bra va?  Får se hur det går med detta.

Så, visst är livet lite annorlunda nu mot att vara undervisande lärare!

Hörs!

Inställd och täckt

Ja, nu är PV:n inställd och övertäckt av värmande omslag! Visst är det lite annorlunda att köra en -57:a. Finns ingen servostyrning och ingen bromsservo och som grädde på moset, 3-växlad osynkad etta. Jaha, lät detta som grekiska? Kanske det, men de som kan lite bil vet precis vad jag pratar om.

Jag har i alla fall ställt in PV:n på samma ställe som husvagnen så den har sällskap om man säger....
Nu får man gå och sukta efter nästa vår när man få ta ut underverket igen!

Förresten, det är märkligt vad en gammal bil kan orsaka. När jag skulle fylla på lite bensin kom först mackföreståndaren ut och tittade storögt på bilen. Frågade vilken årsmodell det var och utgöt sig sedan över hur fin bilen är. Strax därpå kom nästa beskådare och frågade samma sak. Och när man kör vänder sig folk om och tittar efter en!

Man får väl inse att man håller på att bli kändis eller vad det nu ska betyda!
Ha det gött idag!