Han är hemma!

Den 23 augusti avled min pappa. Han hade varit dålig länge, men till sist gick det fort. Han var en kämpe med sina sjukdomar. Gav aldrig upp! Men ibland var det nära. Det är många tankar som far genom huvudet när man upplever sin egen far lämna livet här. I onsdags var det begravning för honom med allt vad det innebär.

Det är svårt att sammanfatta de känslor man har just nu. Naturligtvis saknad. Jag kommer aldrig mer att få prata med honom. På begravningen började jag ana vilken personlighet han faktiskt varit för många. För mig var han pappa i första hand. Men alla de han mött och byggt kontaktnät med är många och alla hade vi olika relationer till honom.

Jag är i alla fall övertygad om att han har det bättre nu hemma hos Gud!

Man skulle kunna berätta mycket om min pappa, men just nu känns det svårt att göra det.

Min bror Krister och jag fick ändå till sist till det och spelade in mer än en timme video då han berättade om sitt liv och olika skeden i livet. Det känns väldigt bra att det blev av.

Imorgon är jag ledig från skolan som alla måndagar det här läsåret. Jag ska träna på vårdcentralen och sedan får jag se hur dagen gestaltar sig.

Vi hörs!